Som bilden beskriver så är min hjärna i en riktig tänkarfas...

att börja skriva sätter igång många tankar och sorg i mig,därför jag behöver detta.

i detta inlägg kan det bli rörigt..

men tänkte berätta lite kort hur allt började,går i mer djupare senare.Tänkte göra ett inlägg för min dotter och ett för sonen senare.

men iallafall..

mitt liv som en "tillgänglig mamma" slutade över en natt för 10 år sedan...då hela mitt liv rasade...eller rättare sagt jag rasade (gick in i väggen)

den dagen hade jag planerat att försvinna från jordlivet,lämnat barnen till vänner allt perfekt planerat (enligt mig) åkte till en plats som jag planerat..insett nu hur sjuk och slut jag var som människa..

efter en dag/kväll/natt med kaos och viljan att vilja dö var otroligt stark...blev jag "räddad" inerst inne ville jag nog leva..men hade personen kommit 30 minuter senare hade jag inte suttit här och skrivit detta...TACK till den personen...

mina barn iallafall blev iallafall över natt "av" med sin mamma..(tänker så)..har idag fått reda på att ett trauma från barndomen och andra faktorer gjorde att min bipolära sjukdom "triggades" igång av minnen och händelser..

följande veckor låg jag på psyket flera veckor..grät i hela tiden,kroppen var så slut att jag ej kunde skriva gå i trappor mm.

(går djupare på detta senare,då det är väldigt tungt att skriva detta)

men med denna dag blev den dagen som alltid kommer gnaga i mitt huvud,det dåliga samvetet att inte finnas och orka vara mamman jag var innan...bullmamman,den engagerade mamman,mamman som ordnade allt i hemmet mm

har som sagt två barn med samma pappa men vi har haft ett "annorlunda" förhållande...väntade våran dotter själv uppfostrade henne själv fram till 5 års ålder,en varannnan helg pappa var han då..hittade tillbaka till varann och fick sonen...väntade honom tillsammans uppfostrade honom tillsammans..

så jag kan verkligen se skillnad på trygga och och otrygga barn. och det har jag fått uppleva de senaste åren

en dotter som revolterade delux..

tex...extrema agressiva utbott, social jouren, soc,familjehems placering, behandlingshem,dåligt umgänge,och tillslut det där jävla SPICET och hasch...

detta har varit mitt liv i 4 år nu...

och det resulterat i att sonen kommit i kläm och upplevt kaos genom att se alla dessa utbrott...resultat en son med en stort uppmärksamhets begär  

men i dagsläget börjar allt bli bra med sonen äntligen men mycket jobb kvar  

  detta blev tungt att skriva så fortsätter imorgon,vill ha en bra dag utan att sätta igång tänkandet för mycket  

Skrev ett inlägg men allt försvann...morr..ska försöka igen då.  

Öppnar ögonen och det första jag tänker på är mina älskade barn  

morgonen börjar alltid segt å långsamt....intag av ritalinet som vanligt sen.... kaffe kaffe och lite mer kaffe blir det alltid. försöker alltid starta morgonen med så lite tänkande som möjligt så det blir det vanliga..

check av FB,intagram,nyheter och spel. 

för mig med adhd/bipolär är det viktigt för mig med rutiner på morgonen och absolut ingen stress. Om det blir stress kan jag förstöra en hel dag.

då jag är sjukpensionär är det och alltid varit viktigt för mig att vardag är vardag och helg är helg...det vill säga efter 10 års icke jobbande...så har jag alltid ställt klockan på ca 7.30 på vardagar, det har gjort att jag än i dag älskar helger precis som en "vanlig" arbetare,vilket resulterat i att jag inte blivit stillasittande eller "framkallat" fler depressioner ångest mm.

har en boendestödjare jag träffar 2 gånger i veckan,möten på capio eller andra instanser. så jag har alltid något att göra.Tyvärr är det så att "ytliga" vänner/bekanta tror det är rena semestern att vara sjukpensionär! blir lika arg varje gång någon säger det. skulle mer än gärna vilja byta med den...för att jag VILL jobba ha en månadslön,ha semester mm. men det är på gång men det tar dig tyvärr,låter kanske konstigt när jag skriver detta, men om jag tex skulle börja jobba nu och det är ett jobb som är roligt blir det så att jag tycker det är så roligt att jag jobbar så mycket eller tar på mig så mycket jobb att jag tyvärr i slutänden kraschar...vilket jag gjort en gång och därav att jag sitter där jag sitter idag...

tillbaka till min dag

men självklart har jag mina dagar/veckor då allt inte är som jag skrev. ibland är allt helt tvärtom. 

tex: vakna med gråten i halsen,kraftig ångest,haft svårt att somna, en hjärna som velat grubbla över livet en hel natt.en natt att försök alösa mina egna problem, mina vänners problem mm

oftast eller för det mesta handlar det om mina barn..... den ständigt gnagande dåliga samvetet att inte vara som en "vanlig" mamma.

den ständiga känslan att känna sig otillräcklig,att känna sig som en värdelös mamma, att inte ha dem boendes hos mig,att vakna med morgongos med barnen,mm

kommer skriva mer om det sen.

som ni märker när jag skriver så skriver jag direkt ur mitt huvud,så ber om ursäkt för många tankar och hoppande i skrivandet..men det är så jag vill skriva..direkt...vill att ni ska få en känsla av hur det är i en adhd/bipolär2 hjärna... väldigt rörigt..

första inlägget...

alltid svårt att komma igång med skrivandet, har inte skrivit på väldigt länge men insett att detta behöver jag.

kommer att skriva anonymt pga respekt till anhöriga och mina barn. ja som bloggen heter 

"kallad mamma"

kommer att skriva mycket om mig själv och mina tankar och känslor till ett "icke" normalt mammaliv som så många andra i detta "lyckliga" samhälle kring att vara mamma.svårigheterna kring att "uppfylla" kraven att vara en perfekt mamma...där kan jag inte placera mig någonstans..men är en väldigt bra mamma men har haft/har det väldigt tufft med mig själv.

är en mamma/kvinna på 39 år har adhd/bipolär2 plus en massa annat man burit på sen barndomen. lever ett nästan normalt liv med underbara vänner familj mm. har i stort sett allt...ja inte villa hund och volvo..men har dammråttorna som husdjur å en leksaksbil som är en volvo..

kommer att bli väldigt blandade inlägg både om mig själv och min uppväxt och nutid. kommer skriva om mina barn med en tonåring som haft "revolt" sen 14 års ålder och är nu snart 18, så haft rent ut sagt ett helvete både med hennes missbruk av hasch och spice rymningar utbrott, och kontakten med soc/familjehem/behandlingshem.

har ochså en son som fyller 12 och vilken skada han tagit av att ha en syster som inte varit som alla andra, hans senaste år har bestått av kaos och bråk, så för honom ingen vanlig uppväxt med "normal" syskonkärlek

nu är det iallafall en början till skrivandet